DET BLIR INTE ALLTID SOM MAN HAR TÄNKT SIG, HUR MAN ÄN PLANERAR OCH STÅR PÅ
Idag är inte min dag verkligen. Känner mig som ett vrak typ, verkligen finito på alla sätt och vis. Alltså verkligen jag behöver en stor, varm kram och ett snällt leende. Jag börjar freaka ur allt mer över Oslo. Inget bang! Och nu verkar boendet vara fixat. MEN Natta bangade (spontant : "#¤%&/()(/&%¤# ) :D
Jag vet inte det är panikkänslor som växer och jag försöker desperat få med mig någon tillbaka i helgen, för jag har en intervju som jag sååå gärna vill ha på fredag! Verkligen! Jag har boende nu, om jag vill. Tror jag. Jag vet inte om jag vill. Jag vet egentligen inte varför jag tvekar så jävligt, hur som hellst är boendet från 1 Nov. Grejjen är att vad fan har jag här. Så sjukt trött på omogna typ svek och jag vet inte folk som bara inte ringer upp eller bara inte gör som man avtalat............! Trött på att vara beroende av andra människor. Faktiskt. Sjukt irriterad över att jag slösade 2,5 timmar igår på Arlanda, ensam med tre taxichaffisar. Och mest va allt trött på Nordea. haha, det är sant. tror dom driver med mig. Ser hur långt man kan gå...
Kanske kan börja om, kanske borde börja om.
Eller så har jag bara sämsta dagen på länge. Alla har bra och dåliga dagar och det här är min sämsta på LÄNGE!
Nu tänker jag fortsätta tycka synd om mig själv, ta en promenad med brutalt hög musik i lurarna, köpa lösgodis och bädda ner mig. Så det så!
Jag känner mig sviken. Sviken och ensam idag!
Desperatehousewives börjar idag såg jag nu, fan det bästa på hela dagen!
