Stockholmspuls
Hörde en låt på radion idag, Pernilla Andersson någonting.
Längesen man identifierade sig med musik som nu, Saknar stockholm och saknar innerstads stress.
Saknar tunnelbaneträngsel, och blickar som inte får mötas haha, saknar ruset, saknar pulsen, saknar tempot - saknar min Linda!
Saknar att ligga och dra mig en halvtimme för länge i sängen, slänga mig i duschen, fortfarande med handduken i håret springa ut i köket som göra mackor och gröt. Saknar ovissheten om vem man möter, saknar positiva Emma och Johan och matresterna runt plattorna och den tomma kylen, saknar att snabbt slänga ihop alla saker, leta reda på nycklar och en cigg springa till tunnelbanan fortfarande med väskan öppen och stressen i kroppen. Saknar att plocka upp en metro och läsa till gullmarsplan, saknar att leta bekanta ansikten vid tvärbanan.
Jag saknar de snabba vändningarna som gör vardagens rytm mer exotisk!
Egentligen är det konstigt vilka småsakerna man saknar är. I mitt fall gör dem mina morgnar till pest och pina många gånger men jag saknar ruset, lugnet när man väl sitter!
Ett beslut är fatttat: här ska ingen lägenhet hyras ut. Nej nej!
I'm coming home! För helt enkelt pendla åt fel håll!
Skogen är bra jävla härligt men inte föralltid!
