YOU AND YOUR HEART
ocensurerat.
Ibland känns allting så ogreppbart. På något obehagligt vis som jag själv inte kan rå över min egen verklighet längre. Som att livet plötsligt glidit ur mina vänder. Som jag inte längre kan styra, ställa och bossa över vilka vägar som ska vandras och vilka dörrar som ska öppnas, för att sedan omsorgsfullt stängas igen. Besluten jag tar visar sig inte längre i samma skarpa ljus, de är nuförtiden kamoulerade i ett konstigt dunkel som jag inte kan sätta fingret på. Men jag vet att det är ett dunkel som kommer att försvinna, jag vill se klart igen. Jag vill se klart omedelbart. Som en dimma som lagt sig för att vila en stund, som placerat livet i ett plötsligt och oväntat pausläge. Det är som att jag vandrar i en bubbla i väntan på att livet ska hända. Förväntan, och längtan om nåt mer kantar jag mina dagar med. Kan inte sluta undra hur jag tar mig ur pausläget. Var är min fjärrkontroll, denna metafor som tar mig vidare. Frågan är om väntan är rätt taktik, det är svårt att vara strategisk när man är otålig och frustrerad. Det är svårt att bara vara just nu . Det är svårt att bara vara jag just nu. 
Du är mitt ljus i mörkret. Fick det av fina Linda!
