ETT FINGER TILL VÄRLDEN
Kan redan nu varna för ett ganska bittert inlägg, såna måste få finnas också. Ledsen om dessa dyker upp lite väl ofta just nu.
Många som trillar in här vet att jag inte tål nånting alls. Tar prover, blir sjuk, slutar äta nya saker, blir, sjuk, tar nya prover, blir mer sjuk och så går det runt runt. Nu har det gått så långt att jag inte vet var jag ska göra av mig själv mer. Nu på fredag ska jag på nytt besök, dietisten. Skräcken. Hon ska klargöra mer exakt vad jag ska akta mig mer för, vad jag faktiskt tål men skulle kunna starta allergiska reaktioner om jag åt för mycket av. Pissskit. Vet att sojan ligger i farozonen. Min älskade soja mitt liv, fattar ni vad som händer då?
Allt jag inte tål i mjökväg (och i alla andra vägar) äter jag i sojaform istället. Mjölk, ost, yoghurt, tofu i alla dess former, matlagningsgrädde, soja som i soja skulle kunna fortsätta länge länge.
Jag är deppig, jag vet det. Men livet är fan inte lätt nu. Jag är sjuk varje varje dag. Går inte en meter utan huvudvärkstabletter, nässtukar och kotrisonspray. Ni vet Maria Montasamis läppstift-mani, yes konrtisonsprayen är min bästa vän. Livet är jävligt jobbigt att leva. Jag är så trött på motgångar, på att leta allternativ, försöka hitta lösningen. Det är fan inte lätt och mest av alllt: Det är dyrt!
Jag tål inte mjölk, yoghurt, ost, grädde, smör, bara vissa sorters bröd, såser, kakor, pajer, glass, kryddmixer, aromat, grillkrydda, buljong, ströbröd, färdiga köttbullar, korv, salami/prickigkorv, många drinkar ute, all form av färdigmat, jag tål inte nudlar, inte dressing, tål inte mat som varit i samma skål som nåt med mjölk i, tål inte fetaost, fårost, mozarella, tål bara vissa sorters kaffe, inga färdiga sallader, nästan ingenting när man äter ute, jag tål inte P-piller, jätte många mediciner ger motsatt effekt, jag tål inte penicillin, bara vissa sorters pasta, jag tål inte många sorters tvål, schampo och balsam, jag tål inte alla hudkrämer.
Dessutom får jag migrän om jag: sover dåligt, äter för lite, snorar, bär tungt, sitter dåligt för länge, om det är regn-i-luften och om det är för varmt. inte nog med det är jag de flesta dagar för trött för att träna, för trött för att göra någonting annat än jobba, äta och sova.
förlåt om jag gnäller men livet är inte lätt och snart orkar jag inte mer.
Så.... när apotekstanten säger att jag visst kan äta Laktos vill jag bara slå henne på käften och storma ut, lägga mig i fosterställning och bara gråta. Ursäkta mig, men det är fan inte lätt.
Den 25e ska jag ta nya prover och jag är livrädd, livrädd för att få en ännu trassligare och mer komplicerad vardag. Livrädd att jag inte ska orka längre.
Du orkar <3
Superwoman finns där inne, jag lovar!
