HIGH FIVE
Detta är helt otroligt. Nästan mirakulöst. Det är nästan, bara nästan så fantastiskt att jag nästan inte vågar skriva det i ord. Vågar inte uttala mig kring denna sensation, men jag måste. Jo mina vänner, nu ska ni få höra!
Förra helgen var jag ute och härjade i vanlig ordning. Samtliga jag umgicks med under helgen spenderade veckan som var med att vara magsjuka och sängliggandes. Alltså heltrasiga med magsjuka version ++ extra allt. Jag klarade mig! HÖRDE NI ELLER!!
JAG KLARADE MIG!!!!!
Inte nog med det så TILL OCH MED pussade jag på en karl som kom att ligga med trasig hals och feberfrossa hela veckan, och inte ens det gav några reaktioner. Det här är heelt otroligt, det är nästan för otroligt för att vara sant. Lite rädd att jag tar ut glädjen i förskott och vaknar baboom med otrevligheter i morgon bitti. Men just nu. Precis i denna stund, gottar jag mig i det första livstecknet på länge från mitt immunförsvar och faktiskt så ser jag med en ny positivitet och glädje på framtiden. Kanske, kanske kan jag bli som folk!
Jag längtar efter att slippa byta tunnelbanevagn för att en småförkyld lågstadieklass kommer på och jag hatar att akta mig för världen, för livet mer än andra människor behöver!
Avslutningsvis vill jag bara säga: WELCOME BACK IMMUNFÖRSVAR, DU HAR VARIT SAKNAD!
